Okej, det hemska som Vera lät mig berätta om gick till såhär att när hon och jag stod på triangeln och väntade på hennes buss så hörde vi plöstligt en stor explosion. Vi båda hukade ihop oss som om vi vore mitt i ett krig och himlen lös upp sig på båda sidorna ( fast jag och Vera stod mitt emot varandra så såg vi båda hur himlen blev vit ) och röken började sprida sig. Vi kände oss både rädda och förvirrade och de få människorna som cirkulerade runt triangeln brydde sig knappt. Jag menar ska det verkligen vara såhär? Är detta " vardag "? Om det var det hur blir det då på nyår? Jag tycker att det börjar spåra ur om jag ska vara ärlig.. Vad är charmen i såna överdriva raketer som kan ta människors liv?
Raketer är fint det håller jag med om, men till vilken gräns?
Om jag och Vera blev rädd för den ( den var stor ska jag tala om för er ) hur är det då i länder där det krigas? Det är ju inget då ju..

Ne,j nu till något roligt =) Kul att så många redan har läst bloggen och förhoppningsvis fortsätter ni också, haha!
Uppskattar verkligen det och både jag och Vera e sjukt pepp på detta! Dum och dummare älskar kommentarer så ni vet. Ingen pik, nej inte alls. Ville bara tala om det ;D


/ Emeelie Pemeelie