Erica till Timothy
- AH, jag har ett sår i näsan :|
_ haha, gick din kille vilse.. fel hål?

hahaha asså detta är inget av vad vi får höra var dag! Erica är känd för att snacka MASSA snusk ständigt. Hon kanske inte tycker det är sååå uppenbart som vi andra tycker.. men då måste det vara en jävla skum sak att vi alltid är i närheten. Idag handlade det nämnligen om att " slappna av sig själv i halsen och låta den föras så långt ner som möjligt " ..
HAHA och sanna blev äcklad. Konstigt? äe!

Matteprovet var helt sinnes, även dom som har MVG sedan barnsben liksom .. fick panik över detta provet. Då kan ni förstå hur jag kände mig när jag fick det? Det var nästan som om jag funderade på att hoppa av plugget. På att bara ta det lugnt tills jag en dag ska flytta ut och jag kan se mig själv jobba i kassan på ica. Jag menar.. vi är alla människor. Hur länge orkar vi ständigt misslyckas? Efter tredje gången av sitt misslyckande brukar människorna helt enkelt välja en annan utväg. Och nu när jag sitter i den sitsen så blir det lite svårare för mig.. för jag har problem med just ett grundämne. Det är jättejobbigt att plugga på något och kämpa, offra sin fritid, offra sina intressen & vänner .. för att FÅ ETT GODKÄNT. Men tydligen måste dom sätta in uppgifter på ett prov som mest innehöll vg frågor`?
HALLÅ? vad händer med oss andra som bara vill lyckas med ett G? Första delen tyckte dom som går  i MVG gruppen vara jätte jobbig och konstig? Medans den " svåra " delen var super enkel. Och det tyckte nämnligen jag med. Jag klarade någon vg fråga och kände att.. " herregud detta var ju i repetiotions uppgifterna för godkänt.. " Dessutom hade lärarna även skrivit lite fel på matteprovet som jag märkte.. vilket fick mig att undra hur seriöst mycket tid dom lagt på provet? Man ska inte ta åt sig upplägget för ett prov om man inte har tid för det. Det är bara jobbigt. Så efter mitt prov som gick helt som berg och dalbana så tror jag inte jag kommer nå minimala 12 poäng. Ja, det låter väldigt lite.. och att det låter väldigt enkelt att nå dom fjuttiga 12 poängen men tro mig, jag har kämpat i hela mitt liv ända sedan 5:an. Matte lektionen tog slut och jag gick och lunchade med Sanna. Efter det sa jag att jag var tvungen att snacka med rektorn Lasse.
Ja gott folk, JAG anmälde mig FRIVILLIGT till SOMMARSKOLA under sommaren!
FÖR ATT JAG ÄR INTE DEN SOM GER UPP SÅ LÄTT, INTE OM JAG VET ATT JAG FÖRTJÄNAR DET JAG STRÄVAT EFTER SÅ LÄNGE!
Det är så här det känns..
2 veckor snackar vi om intensiv matte på någon skola .. med Sanna!
& som tur är börjar den direkt efter skolan så jag slipper ha den i mitten av mitt långa sommarlov. För vem vet om ja hinner ändra tankarna då. Nej, ingen risk för det inte.
DET ÄR SÅÅÅ ORÄTTVIST ATT
man som elev fått en möjlighet enligt en brocshyr från skolan såklart att om man har svårt med något grundämne så kan man få prata med både föräldrer och rektorn om att ändra studierna efter sitt behov. Att ha muntliga prov framöver i matte var ett alternativ. Jag nappade. Mamma nappade. Men min mattelärarinna Sofia tyckte att jag kunde för mycket för att få den möjligheten, att allt jag behöver är att öva lite lite mer. För tydligen måste jag ha dyslexi för det.
Men ursäkta mig.. ?
vad händer med dom som hamnar emellan?
Dom som tappar sitt självförtroende var gång man blir nekad på ett eller annat sätt?
Dom som inser att det är bättre att inse verkligheten än att ha hopp om det omöjliga?
dom hamnar i deprition. Och ni undrar varför vi hatar skolan? Varför vi inte vill ta med oss plugget hem?
Jag vill hellre jobba med något som kan acceptera ens behov och som kan förstå gränsen för mig. Gränsen för hur mycket jag kan ge egentligen. Är det verkligen rättvist?
Tänk efter så mycket tid man lägger ner, speciellt på mattelektionen då man egentligen som alla unga brukar göra är att göra 50% på lektionen och resten snackas bort. Men inte bara det? Utan man stannar kvar två timmar till EFTER att skolan slutat och går på extra matte. Inte bara det, man drar med sig skiten hem?
och man blir underkänd.
En dag, då jag blir modig nog att nå ut till alla med präktiga ord som ska skaka om alla är den dagen jag kommer öppna upp mig helt. Ja jag drömmer faktiskt om att få skriva EN bok om mig, mitt liv, och mina tankar. En bok som jag ser mig själv älska 55 år efter utsläppet... En bok som kan få min egen familj att förstå allt jag velat att dom skulle förstå som dom inte gjort, att få mina vänner att inse, fördjupa sig, bevara det dom har, att på något sätt skriva av mig, att på något sätt vara en liten flickas/pojkes förebild. Det dära sista kanske jag uppfyller när jag själv får barn?
Man får ta det som det kommer, men en bok, hade inte suttit fel.
Nu kanske ni känner att jag överreagerar helt över styr för ett matteprov?
Men hela denna texten är inget av det jag känner, det jag vill KUNNA beskriva. Detta handlar inte bara om mitt matteprov. Ja, asså vi lever i en värld, en grym en. Jag orkar inte ha mitt hopp uppe för min framtid längre, det spelar ingen roll hur duktig man blir i skolan? hur fint betyg man går ut med bara för att det är "status" i familjen? För världen lär vara ful som stryk ändå. Nu ringer mobilen, magen kurrar och jag måste hämta dricka.
Jag låter det vara nu !
/ Vera